Har suttit en stund och kollat igenom lite gamla kort, tänk vad roligt det är.
Som man såg ut och ändå är korten inte sååå gamla.
I alla fall så dök det upp massa kattkort och då flera minnen till det.

Ett händelse som jag minns starkt är när jag en jul satt och la pussel på en pusselmatta jag fått i julklapp (som visade sig vara värdelös)
Det var ett sort pussel på 1000 bitar och jag hade kommit en bit på väg.

Ett kort ögonblick lämnade jag bordet oövervakat vilket jag sällan gjorde då katterna var VÄLDIGT hjälpsamma.
När jag kom tillbaks så låg naturligtvis Totte mitt på pusslet.
Det är då man vill skriva NEEEJJJ  men man törs inte.
Jag gick lugnt fram till Totte som låg så nöjd på pusselmattan.
Lyfte bort honom försiktigt medans jag höll andan att han inte skulle fastna eller bli rädd och göra en rivstart.
Han kunde dock lyftas lugnt ner och ingen pusselbit bytte position :)

DÅ hoppar Wilma upp för hon undrade naturligtvis vad vi sysslade med, jag kan inte låta bli att ropa till NEJ Wilma och vad händer......
jo hon blir rädd och gör en rivstart ned från bordet med mattan med sig.

På några sekunder var allt över, mattan, pusslet allt låg i en hög på golvet.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, uppgivet rullade jag ihop mattan och kastade den, pusslet lade jag tillbaks i kartongen.
Det får bli en annan gång.

               

Hittade en fin text på hur standarden får se ut på vår bondkatt/huskatt.

Huskatten är en stor katt, såvida det inte är en liten katt eller en medelstor katt. En huskatt har kort, mjuk och glänsande päls, utom när den är lång och rufsig. Ibland är den lång och mjuk eller kort och rufsig eller lite av varje. Huskatten är svart, röd, grå eller har någon kombination av dessa färger. Huskatten har ränder, såvida den inte är enfärgad eller prickig, eller har medaljong eller väst och stövlar, bläs, fläckar eller strumpor. Ibland är huskatten spotted med randiga fläckar. Huskattens svans är lång och tunn, såvida den inte är kort och tjock. Svansen kan även vara lång och tjock, eller kort och smal och ibland finns där ingen svans alls. 

Så sant....

Boris, Boris ja jag skriver mest om honom då det är han som skapar rubrikerna. Dom andra katterna softar mest och tar det lugnt, det gäller inte Boris.
Idag gjorde jag rent åt marsvinet och kaninen, jag har då en mindre bur jag sätter marsvinet i medans jag gör rent.
En praktisk transportlåda med handtag.

Den hade Boris inte upptäckt innan men nu när han såg ett marsvin i den var han ju också tvungen att vara i den.
Jag hann knappt få ut Newton lilla marsvinet heter så innan Boris hoppade in lådan.
Han satt sen så nöjd i den i flera minuter.

Han är bara för go vår lilla bus pojke.

   

Oj tiden går verkligen redan mitten på Januari, vad skönt.
Här hemma hos katterna börjar det bli sig likt igen efter Oskars frånfälle, det är väll egentligen bara jag och gubben som tänker på honom fortfarande.
Jag vet inte hur snabbt katter glömmer men jag tycker det inte märks något speciellt hos katterna att dom saknar Oskar.

Boris som har varit en vild kattunge som kattungar är, är nu en vild ynling med undantag för den gångna veckan.
Kattern tappar och byter tänder oftast mellan 4-6 mån och vanligtvis går det omärkt förbi, i alla fall har jag aldigt märkt något på mina katter till nu då.
Boris som älskar mat ville helt plötsligt i måndags inte äta som han brukar men eftersom vi varit på utställning hela helgen så tänkte jag det var någon hangover från helgen. 

Tisdag, Onsdag åt han inte alls men drack och gick på lådan. En siames är ju slank i sig men utan mat i några dagar så blev han ganska snabbt mager.
Att det skulle vara tänderna som spökade trodde jag ganska tidigt men blev oroligt ändå för det KAN ju vara något annat.
Under Torsdagen åt han inget och jag tittade i munnen eller jag ska vara ärlig försökte titta i munnen, Vi samarbetade inte till 100 kan jag säga.
Näe såg bra ut och ingen mat idag heller blev det, Boris var inte överallt som han brukar och sov mycker mer än han skulle, så på kvällen bestämnde jag mig att i morgon ringer jag veterinären för säkerhetsskull.

Så kom fredagen och jag ringde, pratade in mitt problem på telefonsvararen och veterinären skulle ringa upp.
Fredageftermiddag, Boris och jag hälsar på pappa som av en konstig anledning alltid har skinka nu förtiden i kylen.
Snabbt åkte skinkan fram, ingen ide sa jag till pappa och berättade historien. Nu lyssnade inte pappa på mig som tur var för när han började mata Boris så smackade han i sig en hel skiva !!!!!
Ja sen var det full fart på ätandet, så när vi kom hem åts kattmaten upp i full fart och Boris åt upp sig under helgen ganska snabbt.

När veterinären ringde var det bara att säga som det var att han börjat äta igen och vi kom fram telefonvis att det var med stor sannolikhet tänderna som spökade.

Idag Måndag är det 100% Boris igen dvs äter, är överallt och busar med dom andra katterna. 
Har ju fortfarande dotterns katt här hemma som Boris älskar att busa med och hon är med på noterna. En hög med 2 katter som rullar runt syns ofta i rummen.

Skönt när allt ordnar sig, tänk var skinka och en envis pappa kan bota.

            

Idag blev det en start på dagen som man inte vill ha, en granne/kamrat ringde och berättade att vår Oskar låg påkörd på vägen.
Först vill man inte tro att det är vår Oskar men eftersom jag vet att det bara är vi som har en helvit katt häromkring så var det nog ingen annan än Oskar.

Efter att ha sett skadorna så kan man i alla fall trösta sig med att han förmodligen dog direkt och slapp lida för det sorgliga är att han blev lämnad på vägen.
Jag förstår att det inte är lätt ibland att stanna när man kör på ett djur, MEN man måste skärpa till sig att göra det. Har man inte tid eller lust att kolla runt bland husen efter en ägare så i alla fall flytta djuret till vägkanten.

Även om man vet att sådant här händer när man bor nära landsvägen och har katter springer så är man aldirg förberedd. Vi har haft katter tidigare som också blivit påkörda och det är så jäkla jobbigt varje gång.


Nu är Oskar begravd i skogsdungen bakom vårat hus och jag hoppas han träffar på sina gamla kattkompisar i katthimmlen.

Saknar dig kompis

Boris är ännu kattunge men med ena tassen i tonåren. Den 24 dec blev han 5 mån och nu växer han på fort.
Jag har tidigare jämfört mina barns uppväxt med när man skaffar kattunge och dennes uppväxt och finner ofta samma röda tråd.
Fortfarande är det så att när Boris sover en stund på dagen så gäller det att passa på att få något gjort för när han är vaken händer så mycket annat. Känner ni igen er småbarns föräldrar ?
Boris är antingen på som en duracell kanin eller också ligger han utslagen och sover så sött som en katt kan.
Däremellan finns inte.

I dag gick Boris loss på en kartong som skulle kastas och som låg på golvet. Varför dyra katt leksaker för när det finns billigare och enklare leksaker :)
Denna kartong underhöll honom länge, att krypa in, smyga, hoppa på och framför allt bita i kartongen.
Tillslut lyfte jag upp honom i kartongen för att ta kort och han märkte knappt av det för han fortsatte slakten av kartongen.

Man såg på honom hur kul det var, dom andra katterna kom smygandes för att se vad det var för liv. Ingen hängde på men Boris hade en trogen publik som följde leken intensivt.