Charlie är katten som minsann håller oss igång både inne och ute. Det senaste dygnet har han också fått oss att ha hjärtklappning. Det hela började i tisdagskväll då han helt plötsligt försvann när han var ute, vi ropade och ropade och plötsligt hörde vi ett ynkligt mjauande.
Vi såg honom då högt uppe i ett träd som senare skulle visa sig att han var ca 12 m upp. Men det är väl lugnt, katter har ju i alla tider klättrat upp i träd och så småningom kommit ner. Hur många gånger har man hört om döda katter i träd ?? MEN NU GÄLLER DET VÅR KATT en helt annan sak.
Vi lockade och lockade, mamma katt var också med och ropade men icke Charlie bara skrek och skrek. Jamen hur mår man då ? Kan jag ringa brandkåren ? Nej dom rycker nog inte ut på det här. Grannen med traktorskopa ? Nej den skulle kanske räcka halva trädet upp.
När det sen började mörkna ute och fortfarande ingen katt så blev det jobbigt. Vi bestämnde oss dock för att vänta ut natten, han kommer nog ner, Den natten sov jag knapp ingenting, upp ur sängen ut och ropa, ner i sängen för att försöka sova för att sen gå ut igen och ropa.
Morgonen kom och vi åkte och jobbade. Mamma, pappa fortsatte under dagen att ha koll på honom. På kvällen kom dock räddningen. Min man fixade en gammal byggställning som egentligen hade gjort sitt och efter lite hit och dit kunde han klättra upp på en vinglig ställning och med en kattbur få ner Charlie.
Åh så skönt det kändes. Vi hade pratat om att såga ner trädet men var samtidigt rädd för att Charlie då skulle göra sig illa.
Ser ni pilen på kortet ? Den lilla pricken är Charlie.
Känns så skönt att både maken och katten är nere på jorden välbehållna men Charlie är Charlie och jag skulle inte blev helt förvånad om det snart är något annat han hittar på.